varför?

jag har så mycket som jag bara vill få ur mig, när det inte ens hjälper att skrika eller gråta? vad gör man då? allt som jag tänker på hela dagarna är dig, varför? varför gjorde du såhär mot mig en gång till? jag fattar inte vad jag har gjort dig för att förtjäna detta? jag trodde jag kände dig efter nästan två år tillsammans. jag trodde jag betydde mer för dig än någon du bara kan sparka på och spotta på.. men antar att man inte kan lita på någon, alla har mörka hemligheter.. eller? det som skrämmer mig mest nu är att jag inte ens vågar bo i min egna lägenhet, räcker att gå dit och kolla posten.. redan då känner jag hur jag paniken kryper fram och jag vill bara därifrån, hjärtat sitter i halsen på mig. mår du bättre nu? njuter du? jag har aldrig hatat någon så jävla mycket som jag hatar dig, inte ens ordet "hatar" räcker till för att beskriva vad jag känner för dig just nu. sen att du "visste" ändå var du tvungen att göra så mot mig, fattar inte. fattar fan ingenting.

det är inte bara mig du förlorade och jag tackar fan gud för att allt är bra ändå!