someone like you.

det mesta är på hans villkor. han har svårt att förstå att även mina känslor och behov bör få ta plats, han ser bara sina egna behov. när han går in i sin "bubbla" finns inte jag. han glömmer helt bort att jag kanske borde ha lite prioritet ibland. påpekar jag detta blir han jättearg. han kan heller inte förstå varför han ska behöva göra nåt så tråkigt som hushållsysslor när man istället kan göra något som är roligt. känns tyvärr ibland som man bara är bra att ha när det "ska till". de problem vi annars har förstärks då kraftigt. missförstår och tolkar fel, vänder och vrider på allt man säger, lyssnar inte, svarar inte på vad man säger, projicerar mycket, ALLT på hans villkor. tycker omgående att man tjatar när man försöker föra ett samtal. startar själv nya argumentationer hela tiden, skyller sen allt på mig och undrar varför det aldrig "ger sig". letar svagheter hos MIG för att trycka ner mig med. känns som man bara måste försvara sig och förklara hela tiden. hänger alltid upp sig på ATT man säger, istället för att bry sig om VAD det är man vill säga. bara tillåtet att prata när HAN har något intresse av det. man känner sig ofta överkörd, hånad. han har en förmåga att lova saker han aldrig håller, blir skitförbannad när man påpekar att han borde hålla ord. han säger aldrig spontant förlåt, ber man om ett förlåt kan man få det, men det känns som om han skulle hålla tal ungefär, ingen inlevelse med hjärtat så man känner att han menar det. det har jag väl inte gjort NU? sitter alltid försjunken i datorn om man försöker säga något. han har fina och bra sidor också, men det är såhär problemen ser ut, vi har det bra när vi har det bra, men alltid på hans villkor och alltid med samma kommunikationsproblem.