det är mycket som jag ångrar just nu, tänk om man kunde vrida tillbaka klockan och ändra på det som man gjorde fel. jag trodde verkligen inte att det skulle bli såhär, jag har aldrig ens tänkt tanken att detta kunde hända. men nu står jag här, det sista jag trodde att jag skulle hamna i den här situationen, det känns.
vet inte ens vem jag ska prata med hellre, vill inte lägga mina problem på andra, kanske därför jag alltid stänger ut alla andra och går runt och bär på allt istället? tillslut sprängs man när allt blir för mycket.
förövrigt, jag har aldrig känt mig såhär hjälplös och ensam i hela mitt liv. det känns förjävligt jobbigt men jag kan inte blunda för detta, välkommen till verkligheten alexsandra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar