sitter och läser igenom min blogg ifrån januari, har även kikat på sms på telefonen. vad jag kan komma fram till är att, jag har aldrig vart så lycklig och kär som jag var då! och hur är det nu? mars? och allt är åt helvete. jag förstår inte hur vi lät allt gå såhär långt. hur kan allt ändra sig såhär snabbt? känns som om du inte ens bryr dig, utan lever livet medans jag sitter här hemma, gravid och helt jävla trasig. ibland önskar jag att fattade hur du tänker, för jag gör inte det just nu.
nu ska jag försöka ta tag i mig själv. äta lite mat och sen kika på tven, ikväll blir det troligen hem till x och va lite social. fixar inte att sitta här hemma och tänka mer.. det sprängs.. på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar